Gratis · Ingen registrering

Kvintcirkel att skriva ut.

Gör en kvintcirkel som fullständig referens, ifyllnadsövning eller tom mall. Välj parallella molltonarter, antal förtecken, färgade sektorer och en diameter som passar papperet.

Live-förhandsgranskning210 × 297 mm

Förhandsgranskning

Förhandsgranskningen är skalad för att passa. PDF-filen behåller exakta mått.

PDF och Skriv ut inkluderar alla sidor. PNG och SVG sparar den visade sidan.

För exakt storlek: välj 100% / Verklig storlek, matcha pappersstorleken och stäng av sidhuvuden och sidfötter. Utskriftsguide ↗

Klar för din skrivare

Läs från C medurs som en följd stigande kvinter. Grannpositioner visar besläktade förtecken, inte en skala som stiger stegvis. Namnen använder internationella bokstäver. Internationellt B motsvarar H när H/B-tradition används, medan B♭ är den sänkta tonen. Klargör detta innan bilden jämförs med en lärobok som använder andra svenska eller tyska benämningar på tonerna.

Några användbara svar

Varför delar Fiss och Gess en position?

Cirkeln har tolv platser och visar här två vanliga enharmoniska stavningar. Fiss-dur har sex kors och Gess-dur sex b-förtecken. Den gemensamma positionen visar sambandet, men tar inte bort skillnaden i notation eller de tillhörande mollnamnen. Därför visas båda alternativen tydligt på samma plats.

Har den parallella molltonarten samma grundton?

Nej. Dur och parallell naturlig moll delar förtecken men börjar på olika grundtoner. C-dur hör exempelvis ihop med a-moll. Dur och moll med samma grundton är ett annat samband. Kontrollera därför vilket slags släktskap uppgiften efterfrågar innan du använder namnet i den inre ringen.

Kan jag få en cirkel helt utan namn?

Ja. Den tomma inställningen tar bort namn och förtecken och skapar inget extra facit. Den passar för en egen uppgift. Om du vill ha en fast ifyllnadsövning med kontroll väljer du i stället övningsläget och bestämmer om molltonarter och förteckensantal ska vara med.

Läs cirkelns tolv positioner

Akvarell av en hand som skriver noter på notpapper.

De yttre positionerna är C, G, D, A, E, B, F♯ eller G♭, D♭, A♭, E♭, B♭ och F. Två enharmoniska namn delar samma plats. De kan motsvara samma tonhöjd i liksvävande stämning men har olika stavning och förtecken. Cirkeln avgör inte vilken beteckning som passar bäst i ett bestämt musikstycke; där måste även det musikaliska sammanhanget beaktas.

Mollparen är a, e, b, f♯, c♯, g♯, d♯ eller e♭, b♭, f, c, g och d. Paret delar durtonartens och den naturliga molltonartens förtecken men inte grundton. På notpapper kan båda skalorna skrivas bredvid varandra. Då syns hur samma grupp av förtecken kan kombineras med olika tonala utgångspunkter utan att de båda tonarterna blir identiska.

Knyt ihop dur, moll och förtecken

Antalet förtecken börjar med noll vid C, fortsätter med ett till fem kors och når sex kors eller sex b vid den gemensamma positionen. Därefter följer fem till ett b-förtecken. Siffrorna räknar tonartsförtecken, inte tillfälliga ändringar i en viss melodi. De kan döljas oberoende av mollnamnen, så att du kan välja vilken information som ska finnas kvar som stöd under arbetet.

Referensen fyller i alla namn. Övningen lämnar dur- och eventuellt mollnamnen tomma och kan få en separat facitsida. Den tomma mallen tar bort namn och förtecken och har ingen extra lösning. Notarbetsblad passar bättre för att känna igen enstaka tonhöjder. Kvintcirkeln behandlar samband mellan tonarter, medan notläsning kräver klav, läge och oktav för en enda ton.

Välj referens eller skrivövning

Diametern 140, 160 eller 180 millimeter bestämmer den fysiska storleken. En större cirkel kan vara lättare att diskutera gemensamt men behöver mer plats. En exakt form som är för stor för sidan skalas inte ned i smyg. Färgsektorer ger orientering, inte en bestämd känslomässig karaktär eller kulturell betydelse åt varje tonart. Samma samband kan undersökas på en helt ofärgad utskrift.

Jämför först två grannar utifrån det förtecken som förändras. En pianoklaviatur att skriva ut kan användas bredvid för att peka ut tonerna. Generatorn spelar inte ljud, skapar inte ackordföljder och analyserar inte modulationer. Använd konkreta musikexempel för att undersöka relationen i stället för att dra en ovillkorlig regel för alla melodier enbart av två tonarters närhet på cirkeln.